Min konstnärliga praktik utgår från en konceptuell metod där idén och den kontextuella förskjutningen är central. Jag arbetar ofta med readymades eller vardagliga objekt som genom titel, placering och institutionell inramning laddas med nya betydelser. Genom små förskjutningar i betydelse och ramverk låter jag verket uppstå i mötet mellan objekt, kontext och betraktare. I denna metod finns en tydlig dialog med tidig konceptkonst och dess förskjutning av fokus från objekt till idé, liksom med den institutionella kritikens undersökning av hur konstinstitutionen producerar värde och narrativ.

 

Jag fascineras av konceptkonstens utforskande experimentella förhållningssätt till vad som egentligen kan betraktas som konst samt dess strikta minimalistiska formspråk; dess förmåga att utan skönjbar ansträngning lyckas skapa anspråksfulla verk genom exempelvis blott en kontextuell förskjutning av ett vardagligt objekt, en titel eller en oförmodad angivelse av medium i en verksbeskrivning. Kanske härrör denna fascination för en konst där fokus flyttats från objekt till idé från att jag själv inte känt mig riktigt hemmastadd i att arbeta med traditionella konstnärliga medier i mitt skapande. En konst där ansträngningen inte ligger i det estetiska uttrycket utan istället på ett tankemässigt plan blir då en framkomlig väg. Idéer till verk föds ofta hos mig i det direkta mötet med andras konst eller då jag läser konstrelaterade texter, eller så får jag idéer till nya verk då jag får upp ögonen för objekt och företeelser i min omgivning.

​

En tematik som jag återkommande utforskat i min praktik är blickteori/the gaze. Under min tid på universitetet kom jag för första gången i kontakt med olika teorier om blicken och hur denna konstituerar maktförhållanden mellan objekt och subjekt. Konstnärer har genom historien utmanat den traditionella blickriktningen och på olika sätt ifrågasatt positioneringen av objekt och subjekt. Denna företeelse har fascinerat mig och med utgångspunkt i Laura Mulveys resonemang, där hon använder Jacques Lacans psykoanalytiska tankegångar om identitetsskapande och utvecklingspsykologi för att tolka rörliga bilder, har jag upprepade gånger återkommit till detta blickens drama i mitt konstnärskap.