Jag arbetar med att gestalta tankar och idéer, ofta med tydliga referenser till konsthistorien och konstvetenskapliga teorier. Den tidiga konceptkonsten och dess revolutionära vilja att vidga konstbegreppet och bana väg för en ny konstsyn är en stor influens för mig. I slutet av 1960-talet började konstnärer rikta kritik mot konstinstitutionernas elitistiska konstsyn och dess tendens att blott se konsten som varor på en konstmarknad. Man var även kritisk till den rådande tidens ensidiga formalism. Kritiken tog sig uttryck i att man sökte finna nya platser för konsten utanför de etablerade galleriernas konformistiska vita väggar, samt i en strävan efter en dematerialisering av konstobjektet; man ville skapa en konceptuell konst där ansträngningen låg i idén bakom konstverket och dess fysiska manifestation blev sekundär. Inspirerade av Duchamps tankar och problematiserande av konstens natur banade den framväxande konceptkonsten på så sätt väg för en utvidgad konstsyn där frågan om vad som ska betraktas som konst ställdes på ända.

 

Jag fascineras av konceptkonstens utforskande experimentella förhållningssätt till vad som egentligen kan betraktas som konst samt dess strikta minimalistiska formspråk; dess förmåga att utan skönjbar ansträngning lyckas skapa anspråksfulla verk genom exempelvis blott en kontextuell förskjutning av ett vardagligt objekt, en titel eller en oförmodad angivelse av medium i en verksbeskrivning. Kanske härrör denna fascination för en konst där fokus flyttats från objekt till idé från att jag själv inte känt mig riktigt hemmastadd i att arbeta med traditionella konstnärliga medier i mitt skapande. En konst där ansträngningen inte ligger i det estetiska uttrycket utan istället på ett tankemässigt plan blir då en framkomlig väg. Idéer till verk föds ofta hos mig i det direkta mötet med andras konst eller då jag läser konstrelaterade texter, eller så får jag idéer till nya verk då jag får upp ögonen för objekt och företeelser i min omgivning.

​

En tematik som jag återkommande utforskat i min praktik är blickteori/the gaze. Under min tid på universitetet kom jag för första gången i kontakt med olika teorier om blicken och hur denna konstituerar maktförhållanden mellan objekt och subjekt. Konstnärer har genom historien utmanat den traditionella blickriktningen och på olika sätt ifrågasatt positioneringen av objekt och subjekt. Denna företeelse har fascinerat mig och med utgångspunkt i Laura Mulveys resonemang, där hon använder Jacques Lacans psykoanalytiska tankegångar om identitetsskapande och utvecklingspsykologi för att tolka rörliga bilder, har jag upprepade gånger återkommit till detta blickens drama i mitt konstnärskap.